Dick Harrison berättar

Bilden av vikingarna, har utformats av skandinaviska författare och konstnärer i en ålder av nationalism, som ett sätt att forma ett ärorikt förflutet för svenskar, danskar och norrmän. Bilden ger oss inte bara en falsk bild av vår historia, den döljer också historiska och arkeologiska fakta och fynd som, om vi hade valt att acceptera dem, skulle ha försett oss med en betydligt mer färgglad syn på det förflutna.

När man som svensk börjar diskutera historia med folk från utlandet kommer samtalet nästan omgående in på vikingar. Det är i regel det enda de vet om Sveriges förflutna. Om historiska skäl har medverkat till att de åkt till Norden är det nästan alltid för att de vill se lämningar efter vikingatiden. Kort sagt, vikingarna är vårt ansikte utåt. Men de är också de mest förljugna och förfalskade figurerna i vårt land. Nästan ingenting av det turistindustrin gör gällande om vikingarna är sant, med hornhjälmarna som ett till synes outrotligt paradexempel. Sverige i allmänhet och Stockholm i synnerhet har länge behövt en lättillgänglig attraktion och sevärdhet som sätter in de gamla nordborna i ett korrekt historiskt sammanhang och dessutom lockar besökare som sällan skulle ta sig tid att gå igenom ett traditionellt museum. Jag har svårt att tänka mig en bättre lösning på detta än Vikingaliv.